Att äga eller inte äga

Dagens Nyheter har inlett en intressant artikelserie om ägandet. Ena dagen handlade det om ha-begäret, som en aktiv vänsterpartist fick ge sitt anonyma ansikte åt. I dag tog tidningen upp tankar om att man aktar mer det som man äger själv.

Äganderätten skulle också kunna kopplas till den så aktuella debatten som socialdemokraten Carin Jämtin dragít igång. Hon ifrågasätter om vem som helst ska kunna äga företag som driver exempelvis skolor och sjukvård. Den som driver sådana verksamheter borde göra det av oegenintresse, vilket i Jämtins värld betyder att de absolut inte får göra någon vinst i sin verksamhet. Helst ska det vara stiftelser eller liknande som driver en skola.

Det intressanta är egentligen att tänka tvärt om. Vad driver kommuner att driva skolor? Driver de skolor för att göra maximal vinst, det vill säga att "producera" elever som står sig så bra som möjligt i vuxenlivet? Man skulle också kunna uttrycka det så här: "Lämnar de ifrån sig en produkt som står sig på marknaden, som kan konkurrera i universitets- och högskolevärlden eller som är oerhört attraktiva på arbetsmarknaden?" Annars borde kommunernas skolor bli utkonkurrerade, vilket ju faktiskt är vad som sker på sina håll, när eleverna väljer att gå i andra skolor, till och med ibland i andra kommuner.

Den här frågan är mer intressant än vad som händer i friskolorna. Vad gör kommunerna med de egna pengarna i de egna skolorna? Används medlen verkligen på bästa sätt? Eller gör man som man alltid har gjort?

Här är det ingen annan som äger frågan. Det gör kommunpolitikerna själva.