Jag har hört att Lars Lerins TV-serie skulle vara bra. När man är aktiv politiker är det bra att SVTplay finns. Då kan man ändå följa serier och program utan att slå på TV:n eller datorn vid exakt rätt tillfälle.
Igår tog jag chansen att se de två första avsnitten. Vilken serie! Lerin är speciell med sitt mycket lågmälda sätt att fundera över livet och mänskligheten. Här möter han en rad olika personligheter som förenas av att de är i daglig verksamhet och har ett visst konstnärligt intresse.
Det som ändå slår mig är hur illa samhället hanterar människor som inte direkt passar in i mallen. Flera berättar om hur hopplöst de har känt att livet är, berör mig illa. Varför ska någon behöva skära sig? Och varifrån kommer tanken att göra sig själv illa för att må bättre? Finns det inte medmänniskor att prata med, några som är beredda att lyssna och finnas även om de inte är professionella?
Ja, tankarna går. Vi måste nå till ett samhälle i gemenskap där alla behövs. Det säger mig TV-programmet Lerins lärlingar redan efter två avsnitt.
Jag började som städhjälp
2 år sedan
