Lyckligt liv utan manualer

Det är roligt med Nobelpris och nobelpristagare. Ibland är vetenskapen så svårbegriplig att jag håller med min farmor som en gång sa: "hur ska de få plats med allt i huvudet", fastän uttalandet då handlade om barnbarnens fortsatta studier på en något högre nivå.

I dag delas det delade fysikpriset ut till Saul Perlmutter. Dagens Nyheter uppmärksammar fysikprismottagaren med en helsida i tidningen. Där framgår det att Perlmutter är fascinerad av manualer.

"Jag älskade manualer", säger Saul Perlmutter, "till exempel minns jag manualen för en folkvagnsbuss som vi köpte när jag var åtta år. Jag tyckte det var väldigt konstigt att det inte fanns en liknande manual som förklarade hur hela världen fungerade."

Karin Bojs, vetenskapsredaktör på DN, försöker få till det att Perlmutter skapat en sådan manual, men blir bestämt avvisad.

"På sin höjd har jag skrivit en sida i manualen för universum. Men som vuxen har jag också förstått att man kan leva ett lyckligt liv utan att ha manualer för precis allting."

Tänk så vis en Nobelpristagare kan vara!

Inga kvinnor som vinner i forskarvärlden

Dagens Nyheters högst kompetenta vetenskapsjournalist Karin Bojs skriver i en krönika i dag om hur kvinnor slås ut i forskarvärlden, när kampen handlar om utdelningen av forskarmiljoner.

Jag måste ändå säga att jag är förvånad. Jag trodde inte att det var så illa som den verklighet som Bojs beskriver. Om kvinnorna hade fått - säg 30-40 procent av forskarpengarna, så hade det varit illa. Nu får de nästan ingenting.

Vad är att göra? Självklart måste granskningen fortsätta. Att sätta ljus på problemet är en väg till en lösning.

Ljussättningen är klar. Återstår att sätta press på alla som fördelar forskningsmedel och få dem att förklara vilka val de gjort. Samt att uppmuntra kvinnliga forskare att aldrig ge upp!