Jag brukar vara försiktig med julmarknader. Jag är nämligen rädd för att jag ska återfalla i reporterbeteendet att börja bevaka arrangemanget, det vill säga att snabbt överblicka lokaliteterna och bedöma vad som kan vara värt att berätta för läsarna. Var är det udda, var är det bildmässiga?
Julmarknader och liknande arrangemang har varit liktydigt med jobb. Det finns dock ett undantag, och det är julmarknaden på Stora Djulö i Katrineholm. Dit går jag för att handla. Framförallt är det örtsalt och andra saker från Glindrans kryddklubb som får följa med i de bruna papperspåsarna och bäras med hem.
När jag handlat, pratat och lagt en slant i Röda Kors-bössan, då går jag nöjd hem igen.
Jag började som städhjälp
2 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar