Arvodesaffären är visst skadlig

Katrineholms-Kuriren rapporterar i dag om de två lokalpolitiker som figurerat i Landstinget Sörmlands arvodesaffär, det som jag i tidigare blogginlägg har kallat "landstingstvätten".

De två som nämns i artikeln, Ulrika Truedsson (S) och Jan-Olof Blomster (FP) har inte varit med om att starta karusellen, men de har åkt med och har haft nytta av turerna.

De kan inte anses alldeles oskyldiga. Jan-Olof Blomster är exempelvis ordförande i Landstingsstyrelsens personalutskott. Detta torde medföra särskilda kunskaper och insikter om vad som rör personalpolitik och avtal inom detta område. Även politikers ersättningar och utbetalningar av dessa regleras av avtal. Löneutbetalningar, såväl korrekta som felaktiga, torde inrymmas i personalutskottets ansvarsområde.

"Landstingstvätten" rullar vidare

Jag hade hoppats att jag inte skulle behöva skriva några fler inlägg om det som jag har kallat "Landstingstvätten", nämligen turerna kring arvodesaffärerna i Landstinget Sörmland.

Men det går inte. En revisionsrapport har lämnats. Den pekar på en rad fel som har begåtts. I stället för att göra bot och bättring, försöker nu den ansvariga majoriteten bestående av Socialdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet, förmå landstingsfullmäktige att fatta en rad snabba beslut för att rentvå de berörda.

Dessa tre partier måste vara absolut tondöva.

Det riktiga är att låta den demokratiska processen få ta den tid som den behöver.

Om nu majoriteten, likt stilgrodan från uppsatsskrivandet "omgiven av galningar och dåliga rådgivare, kan jag bara beklaga Erik den XIV...", inte klarar att reda ut det hela själva, så ta då hjälp av de som kan. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, måste ha oberoende expertis som kan leta fram en lösning.

Nu handlar det om att göra rätt och att återskapa förtroendet för alla politiker, inte bara för dem som åkt med i arvodeskarusellen.

Mästare på (s)pringnotor

Det är inte bara eventuellt avgångne landstingsstyrelsens ordförande Jörgen Danielsson(S)som kan. Socialdemokrater på andra håll i landet kan också vältra över sina egna kostnader på andra.

I restaurangvärlden brukar man kalla det för springnotor - man "springer" för att slippa betala.

Bloggarkollegan Anders W Jonsson uppmärksammar hur Socialdemokraterna i Norrbotten lät landstinget betala för Mikael Wiehes insatser på ett valarrangemang med vänsterkartellen.

Något sjukt är det med detta beteende. Varför inte göra en bentäthetsmätning av de politiker som ställer upp i valet? Då borde det framgå vilka som saknar ryggrad!

Har Danielsson avgått - eller inte?

Turerna i "Landstingstvätten" är inte slut. Nu är frågan om förre (?) landstingsrådet Jörgen Danielsson (S) verkligen har avgått.

Förra fredagen avgick han, enligt en presskonferens i Eskilstuna. Det Socialdemokratiska Partidistriktet utsåg i lördags en ny gruppledare.

Jörgen Danielsson har "kastat in nycklarna", städat tjänsterummet och lämnat de tillhörigheter som följer med uppdraget som landstingsstyrelsens ordförande.

Det enda han inte har lämnat in är sin formella avgångsansökan.

Alltså sitter han kvar. Han har sin plats i landstingsfullmäktige och i landstingsstyrelsen. I någon mån tecknar han fortfarande firman och han har fortfarande kvar sin lön från Landstinget Sörmland.

Lite lurigt är det allt. Han har inte ens avgått på papperet, bara i media.

Hur trovärdigt är agerandet? Väljarna får avgöra den 19 september.

Illa tajmat?

"Ett samhälle som bygger på högmod, egoism och girighet krackelerar på sikt", skriver Socialdemokraten Torgerd Jansson i en insändare i Katrineholms-Kuriren i dag.

Det är sant, men kanske lite illa tajmat, med tanke på turerna i "Landstingstvätten" eller ståhejet kring Jörgen Danielsson (S).

Landstingstvätten II

Igår levererade landstingsrådet Jörgen Danielsson (S) del nummer två i (s)åpan om Landstingstvätten. Han avgick, vilket länets tidningar berättar om i dag.

Jag har i det tidigare inlägget skrivit om svårigheten att tvätta samveten - vittvätt och blekmedel hjälper inte. Att "pudla näsan" kan hjälpa ibland, men inte alltid. Då återstår till sist endast att avgå.

Även om avgången inte är naturlig, så kan den få positiva effekter. Förhoppningsvis kan den leda till eftertanke och en stärkning av den ryggrad och hållning som alla politiker behöver ha om vad som är rätt och fel. Förhoppningsvis kan också samtalstonen bli en annan i de debatter som förs och ska föras.

Nås det målet, så har landstingstvätten fungerat till en del.

Landstingstvätten

Under hela veckan har länets tidningar (E-K, K-K och SN) berättat om egendomliga turer i den sörmländska landstingspolitiken. Det har handlat om det politiska spelet för att skapa en majoritet - och behålla den - samt om obeslutade, men väl utbetalade löner och arvoden.

Jag tycker inte att det är helt fel att kalla hela historien för landstingstvätten. För det handlar om en smutsig hantering av sörmlänningarnas skattepengar och där det inte räcker med "90 grader och blekmedel" för att en del personer och partier ska få rena, vita samveten.

Dagens artiklar handlar om att låta en åklagare som hanterar mutbrott granska historien.

Det låter drastiskt, men är sannolikt helt nödvändigt att göra. I grunden handlar det om att göra rätt och att följa de beslut som fattas. Eller, om det saknas beslut, se till att sådana tas.

Om man följer fattade beslut och låter den demokratiska processen få ta sin tid, då sker inga stora formfel.

Tydligt, enkelt, rättvist och beslutat. Hur svårt kan det va?