I dag uppmärksammar många nyhetskanaler att SEB:s bankvd Annika Falkengren lämnar sin post till halvårsskiftet ungefär. Falkengren har varit en föregångskvinna på många sätt och hon har gjort ett tufft jobb. Denna nyhet hann dock inte fram till min pappersupplaga av DN idag, där ekonomireportern Birgitta Forsberg insiktsfullt beskriver varför ytterligare en kvinna lämnar bankvärlden. Det handlar om Marie Ehrling som har posten som vice ordförande i Nordea. Nyheterna har inget samband med varandra, men det intressanta i
artikeln är den initierade beskrivningen av vad som krävs av en person som ska sitta i en bankstyrelse. Det är mycket läsvärt om de kluriga reglerna för hur bankstyrande ska gå till. Reglerna har naturligtvis tillkommit för att förhindra nya finanskriser, men de ställer samma krav på en ledamot i en Sparbanks styrelse som på en ledamot i en storbanks styrelse. Något som huvudmännen, av vilka jag är en, gjordes uppmärksammade på i samband med fjolårets nyval till styrelsen för Sörmlands Sparbank.
Ja, som anställd i en sparbank och personalrepresentant i den styrelsen har jag dock liten förståelse för att ställa samma krav på en liten, lokal sparbank som på de stora, multinationella systemviktiga bankerna.
SvaraRaderaI förlängningen kommer det bara annars leda till att ett gäng likriktade, liktänkande styrelseproffs från Handelshögskolan i Stockholm sitter i alla bankstyrelser, för att de är de enda som har "rätt" kompetens. Och hur robust kommer banksystemet bli om alla bankers styrelser har fattat exakt samma strategiska beslut? Skiter det sig för en bank då kommer ju alla banker sitta pyrt till...