40 år sedan Fälldin I

I dag är en minnesvärd dag. 19 september 1976 tillträdde den första Fälldinregeringen. Det var en epok som bröts. En ny inriktning av Sverige gjordes.

För egen del var 1976 det år jag klev in i politiken, som en aktiv samhällsmedborgare på gräsrotsnivå.

Fälldinregeringarna hade stora utmaningar att kämpa med. Den utåt sett mest kända handlade om energin, men man ska också komma ihåg att Sverige hade en rad statliga företag vars gemensamma nämnare i stort var att de brottades med sin lönsamhet. Det handlade bland annat om tekoindustrin och om varven. Det ledde till en diskussion om dukat borde eller tomma skafferier samt att Sveriges industriminister Nils G Åsling hade fullt upp med att reda ut företagens överlevnad eller avveckling. Alltsamman väckte förstås stor kritik från oppositionen.

Det finns förstås mycket mer att uppmärksamma. Det viktigaste är dock ändå att maktinnehavet bröts.

Persson sågar regeringsorganisationen

Den ratade framtidsministern Kristina Persson (S) för processen kort med regeringskansliet i en artikel på DN debatt idag. Även om det finns inslag av rönnbär i artikeln, så ligger det också en hel del sanningar i den. Regeringskansliet, varken de tidigare eller det nuvarande, är rustat för att klara att genomföra behovet av förändring, alltså inte småförändringar av lagar och förordningar, utan av de stora penseldragen som krävs för att nå ett hållbart samhälle.

Det ska bli intressant att se vilka reaktioner artikeln möter. En del vill nog göra rönnbärsgele, andra tar kanske i tysthet till sig artikeln och funderar över hur en annan organisation av arbetet ska vara möjlig.

Ingen fred i sikte?

Många länders ledare ägnar sin tid åt flyktingströmmarna. Strömmarna anses för starka eller gå åt fel håll. Det är egentligen märkligt att så mycket kraft ägnas åt följderna av den verkliga katastrofen - kriget. I Syrien har det pågått i fem år utan att en tillstymmelse till fred kan skönjas.

Fem år? Det är ofattbart. Mer kraft borde naturligtvis läggas på att hitta en lösning medan de fortfarande finns några invånare kvar i landet.

Ett fem år långt krig, eller längre, får konsekvenser. "Krig gör något med människor", som en vän sa till mig i veckan. Krig gör människor hårda.

Tack och lov att Sverige haft fred så länge. Jag önskar att alla får leva med samma förutsättning som vi har i Sverige.

Storregionernas utmaningar

Östergötland har bildat region och får inte vara med i förta omgången, när utredarna föreslår fler större regioner. Sörmland har inte bildat region, men får vara med i utredarens Svealandsregion.

Hur kan det bli, hur kan det gå? På onsdag ordnar Centerpartiets i Katrineholm ett möte för att försöka belysa storregionernas utmaningar. Jag ska moderera, det vill säga försöka att se till att det blir ett bra samtal med de inbjudna "råden" Mattias Claesson och Göran Gunnarsson och med publiken.

Kom gärna, för det ska finnas utrymme för många frågor!

I onsdags borde jag ha firat...

... för då fick jag igenom en att-sats i kommunstyrelsen. Jag får väl fira idag i stället, då Centerpartiets insats omnämns i Katrineholms-Kuriren.

För att det inte ska bli allt för kryptiskt, så är förklaringen att jag fick med i beslutet att Bostadsförsörjningsprogrammet ska revideras första halvåret 2017.