Skolvägen ska bli säkrare

När lokalreportern hade gått hem och ledamöterna börjat se i kors av trötthet, då var det dags att debattera min interpellation om säkrare skolvägar. Att det blev så sent berodde på en konstig debatt om representationsmat, där skolmat och äldres matlådor debatterades in i minste detalj.

Men så här, ungefär, löd mitt anförande:

"Ordförande, ledamöter, åhörare!
Nu får vi tugga om något annat.

Jag skrev den här interpellationen i mars efter att ha blivit kontaktad av föräldrar med barn på Sandbäcksskolan och vid de förskolor som finns i området. Jag har varit på plats och tittat på trafikmiljön, som försiktigt uttryckt är rörig.

Jag hade också fått höra att föräldrar tagit upp detta på olika möten med kommunen och med tjänstemän och inte upplevt att deras oro över trafiksäkerheten tagits på allvar. Det är oerhört viktigt tycker vi i Centerpartiet att människors synpunkter tas på allvar, det är inte alltid säkert att alla synpunkter och förslag går att förverkliga, men de förtjänar att få ett bra bemötande.

Mot bakgrund av det jag hört och sett ställde jag frågorna till bildningsnämndens ordförande Johan Söderberg. Jag valde medvetet att inte ställa den till Anneli Hedberg, som ordförande för Service- och Tekniknämnden, eftersom jag ville ha fram ”skolans” syn på trafikmiljön och vad som görs när och inför att nya förskolor och skolor planeras.

Därför ställde jag följande frågor:

Vad gör kommunen för att se till att trafikmiljön vid kommunens förskolor och skolor ska bli så säker som möjligt?

Vilken hänsyn tas till trafikmiljön i planeringen och placeringen av nya förskolor?

Jag har fått ett svar, som jag förstås tackar för.

Det är förstås bra att det finns en arbetsgrupp som jobbar med detta. Däremot verkar det vara en lång väg att gå, eftersom säkerhetsfrågan först ska tas upp internt i förskolan eller skolan och därefter gå via bildningsförvaltningen till arbetsgruppen. Här kan hända mycket på vägen.

Och hur känner en förälder till att det är just så som ett ärende ska väckas?

Om jag hade varit förälder, då hade jag nog ringt kommunens växel och blivit kopplad till…

Jag tycker att det borde finnas en rakare väg mot mål.

Vad händer konkret vid Sandbäcksskolan och förskolorna i området?

Jo, det ska enligt svaret bli ”åtgärder som utförs av en entreprenör som anlitas av KFAB”. Det låter inte särskilt konkret, det hade varit mer upplysande om det talats om parkeringslösningar, hastighetsdämpande åtgärder och sätt att leda trafiken.
Hastighetsdämpande åtgärder utmed Fortunagatan låter lovande, liksom att de finns med i budget.

Bra att skolvägen inventeras, så det är bra om bildningsförvaltningen får i uppdrag att titta på det. Det är säkert så att bästa skolvägen inte alltid avgörs av sakargument. Mer trafikundervisning kan säkert också underlätta.

I svaret tas upp vilken hänsyn som tas i planeringen och placeringen av nya förskolor. Det är utmärkt att den här aspekten tas med, men det är olyckligt om det är otydligt vad som verkligen görs och om det inte framgår hur frågorna är tänkta att lösas. Här kan säkert ske förbättringar.

Sedan är jag förvånad över kommentaren att ökad trafik inte skulle innebära ökad risk för olyckor och ännu mer över fortsättningen ”när så många lämnar vid samma tid så blir mängden i sig hastighetsdämpande och olyckorna blir incidenter”.
Ja, det är klart att när inte trafiken flyter smidigt så blir hastigheten lägre, men den stress som lämnande föräldrar känner och förmedlar till barnen lär inte minska olycksriskerna. Jag talade dessutom om risk för olyckor. Jag vill inte göra någon skillnad på olyckor och incidenter, jag tycker att det viktiga är att trafikmiljön är så säker som möjligt.

Jag förvånas också över skrivningen i svaret ”Tjänstemännen vill påpeka att de synpunkter som förts fram enbart gäller trafikmiljön vid skolan och kommande förskolor, inte vägen till skolan”.

För mig är det inte någon skillnad. Om jag som förälder skulle haft synpunkter på trafikmiljön vid skolan, så är det en del av vägen till skolan.

Men vi ska inte träta om begrepp eller värderingar. Det viktiga med den här interpellationen är att ta upp frågan och få till säkrare trafiklösningar. Katrineholm ska vara en trygg och säker kommun. Då får vi ägna arbetet åt att hitta lösningarna.

Ingen debatt om säkrare skolvägar

Ibland hjälper det inte hur väl man förbereder sig, det blir ingen debatt i alla fall. Så var det igår. Johan Söderberg, bildningsnämndens ordförande, som skulle ha svarat på mina frågor om trafikmiljön kring kommunens skolor och förskolor med Sandbäcksskolan som exempel, var helt enkelt sjuk.

Nu blir det att se fram mot debatt på majmötet i stället.

Uppmärksammar säkrare skolvägar

Trafikmiljön runt Sandbäcksskolan med skola och förskolor är stökig, för att inte säga rent ut, farlig. Jag har ställt frågor till bildningsnämndens Johan Söderberg (S) för att få svar på vad kommunen gör för att se till att trafikmiljön blir så säker som möjligt.

Mina frågor, som kommer att besvaras vid kommunfullmäktiges sammanträde i april, blev till en notis i lokaltidningen.

I dag uppmärksammas trafiksituationen lite större av Katrineholms-Kuriren.

Frågan är naturligtvis för viktig för att ta en strid om äran. Det viktiga är vad som kan och ska göras för att trafikmiljön kan bli säkrare.

Jag och Centerpartiet väntar på kommunens svar.

Trafikläget är under kontroll!

Julbrådskan har infunnit sig. Allt ska göras samtidigt. Alltså har jag inte hunnit lägga in debatten från i måndags om trafikförsörjningen till det ombyggda Kullbergska sjukhuset. Så här sa jag i debatten med anledning av min interpellation:

"Ordförande, fullmäktigeledamöter, åhörare!
Den här interpellationen handlar om ombyggnaden av Kullbergska sjukhuset och hur det kan beröra kommunens planering.

Anledningen till att jag tar upp frågan är att ombyggnadsplanerna tycktes förvåna en kommunal tjänsteman på samhällsbyggnadsförvaltningen när ombyggnaden av Kullbergska sjukhuset kom upp vid ett sammanträde med handikapprådet.

Reaktionen var ungefär den här: ”Men vi har ju anpassat gatorna mot dagens entré…”

Alltså cykelbanor, gator och parkeringar har lagts så att de ska svara mot transportbehoven till och från sjukhuset. Det som gäller idag.

Morgondagens Kullbergska ska ha ingången från Fredsgatan, som idag slutar i en vändplan.

Utifrån det undrade jag vilken beredskap Katrineholms kommun har för att styra om trafiken och vilka kostnader det kan medföra.
Kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström ger lugnande besked. Det finns med i planerna, det kommer inte att bli några astronomiska merkostnader (ja, han skriver inte så, det är min tolkning), utan det blir ungefär kostnader motsvarande en ny rondell.

Det är ju så nära Jul, så jag ifrågasätter inte detta. Jag nöjer mig med att vara nöjd med att beredskapen finns för de följdinvesteringar som måste göras med anledning av ombyggnaden av Kullbergska.!

Lite C i lokaltidningen

I dag skriver Katrineholms-Kuriren om min interpellation om kommunens beredskap för ombyggnaden av Kullbergska sjukhuset. Fast av texten kan man tro att jag och Centerpartiet mest är intresserade av kostnaderna. Det är vi självklart också, men mest handlar intresset om kommunen har inlett planeringen för att ställa om trafiksystemet.

Sedan kan jag tycka att det borde finnas utrymme för kontakter redan i planeringen, där man tar hänsyn till hur samhällsplaneringen ser ut inför en ombyggnad. Men det är möjligt att landstinget har gjort det, fastän det inte ser så ut.

En fråga om Stortorget

I dag skriver Katrineholms-Kuriren om min interpellation till kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström. Jag kan inte länka till artikeln, men väl till interpellationen.

Frågan är vad omgörningarna av Stortorget och planerna för att placera ett "landmärke" på torget har kostat skattebetalarna i Katrineholm.

Inte så lite, skulle jag tro.

Matlådorna hetast på mötet

Den mest intensiva debatten blev det kring min interpellation om kommunen har koll på äldrematen. Det var flest personer som var uppe i debatten och stundtals hettade det till ordentligt. Särskilt när debatten kom in på frågan om vad kommunen gör för att ta reda på om vad mottagarna tycker om maten.

Här följer mitt inledande inlägg:

"Ordförande, fullmäktigeledamöter, åhörare!
Jag vill börja med att tacka Johan Hartman för svaret, på min interpellation om Katrineholm har koll på äldrematen. Jag skrev den som en uppföljning av Sveriges Televisions matserie, där man hade frågat landets kommuner om den matservice som man erbjuder. I korthet ville jag ha reda på om Katrineholm hade svarat på enkäten, om matlådorna som skickas ut är näringsberäknade och om man följer upp hur mottagarna använder lådorna.

Först vill jag säga att det är bra att Katrineholm är med och svarar på de enkäter som skickas ut och jag kan förstå att det blir en hel del.

Den här enkäten var lite viktigare än andra, kanske till och med livsviktig, eftersom den handlar om mat som sänds ut
till personer som inte kan laga sin mat själv.

Det är också positivt att näringsinnehållet är beräknat för lådorna.

Men det förutsätter en hel del saker. Det förutsätter att näringsinnehållet är detsamma efter uppvärmning i mikrovågsugn eller om matlådan inte äts upp på en gång och sparas till en annan måltid eller rent av till en annan dag. Hur är det då?

Det är ju jätteviktigt att redan vid matlagningen – produktionen, om man vill säga det ännu mer tekniskt – tänka på den som ska äta matlådan. För det är ju först när maten har landat i magen som den kan göra nytta.

Alla vet vi väl hur väl man kan förstöra den bästa råvara genom att inte laga till den rätt och smakfullt.

Den tredje frågan, om vilken uppföljning som görs av matlådorna svarar Johan Hartman inte alls på. Det tycker jag är lite tråkigt. För så stor är väl ändå inte kommunen, utan att Johan Hartman kunde ta reda på vad en annan förvaltning har för synpunkter på detta och få med det i svaret?

Eller är det möjligen så att Katrineholm tillhör den majoritet av Sveriges kommuner som inte har någon uppföljning alls? ”Bara var tionde kommun följer upp äldrematen”, enligt SVT.

För frågan, eller kanske rättare sagt svaret, är oerhört viktig. Vi i Centerpartiet har den erfarenheten att det inte är maten i sig som avgör om den är god eller äts upp. Det handlar mer om omständigheterna när den serveras. Få tycker att det är roligt att äta ensamma. Maten smakar oftast bättre i sällskap och ännu bättre om den har lagats på plats och med möjlighet att sätta en egen prägel på resultatet."

De bidde en notis!

Tänker på sagan om skräddaren. Den som ni kanske kommer ihåg ska sy en kostym, som liksom aldrig blir klar och vid varje tillfälle så har det blivit något mindre än vad som var sagt. Till slut bidde det...

Så av min interpellation, frågan om hur kommunen ser på äldrematen, blev det en notis i Katrineholms-Kuriren i dag.

Man ska inte förakta notiser. De kan ha ett mycket högt läsvärde, notisen var dessutom väl placerad. Så det är väl bara att vänta på reaktionerna...

Får fundera i en månad

I onsdags lämnade jag och Ewa Callhammar in oppositionens gemensamma interpellation om rapporten Katrineholm 2030. Igår uppmärksammade Katrineholms-Kuriren detta.

Nu har Göran Dahlström (S) en månad på sig att fundera över svaren på våra frågor, om hur han, som kommunstyrelsens ordförande, ser på framtiden för kommunen. En framtid som det inte var meningen att kommunfullmäktige skulle få diskutera!

Katrineholm 2030 måste diskuteras

I dag har vi gruppledare från Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet, Miljöpartiet de gröna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet gemensamt lämnat in en interpellation till Katrineholms kommun. Interpellationen handlar om rapporten Katrineholm 2030, som vi vid kommunstyrelsens behandling i juni ansåg vara så viktig att vi ville att den skulle behandlas av kommunfullmäktige. Vårt förslag avslogs.

Nu får kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström i stället svara på lite frågor om rapporten i samband med kommunfullmäktiges sammanträde. Det ger alla kommunfullmäktiges ledamöter möjlighet att diskutera frågorna och innehållet i rapporten. Det ger också kommuninvånarna möjlighet att få veta vad de olika partierna tycker om den framtid som målas upp i rapporten.

Sådana diskussioner kan föras öppet, tycker jag och Centerpartiet, samt övriga oppositionspartier.

Allt är sig likt...

Ibland kan man tro att världen inte alls har förändrats, fastän tiden har gått. I dag var en sådan dag. Jag deltog vid det mitt första Miljö- och jordbruksutskottssammanträde under denna andra vända som riksdagsledamot för Centerpartiets i Sörmland.

Det sista jag gjorde i kammaren förra omgången var att med utgångspunkt från utredningen om Djurskyddslagen gå upp i en debatt om kastrering av grisar.

Vid dagens utskottssammanträde medverkade statssekreterare Magnus Kindbom. Hans uppdrag var att informera ledamöterna om arbetet med djurskyddslagen, utifrån det som "läckt ut" i media om vad som kan bli förslag.

Det är en diger utredning som omfattade tusen sidor, så det tar tid att få väl genomtänkta förslag inom alla områden.

När det däremot gäller frågan om kastrering av smågrisar, som interpellationsdebatten 2011, handlade om, och som också efterfrågades vid dagens sammanträde (!), så hade den frågan lösts med nya föreskrifter.

Men, som sagt, allt är sig likt. Det är "bara" lösenord och teknik som är annorlunda.

Ingen tid för köttdebatt

Kommunfullmäktige i Katrineholm igår blev en utdragen tillställning. Vi var färdiga först en stund efter 23 och då hade inte alla ärenden hunnit avhandlats. Min fråga om det kunde finnas hästkött i kommunens kök blev exempelvis obesvarad.

Frågan hade dessutom avancerat genom att IKEA dragit tillbaka sina köttbullar från menyn, då deras leverantör Dafgård beslagits med att ha levererat köttbullar med spårbara mängder av hästkött. Samma leverantör säljer köttbullar till Katrineholms kommun och därmed togs köttbullarna bort från menyn.

Det är en mycket otrevlig historia alltihop och för att vara säker på att få något svar om hur det ligger till, så drar jag nu tillbaka frågan och ställer om den som en interpellation. Då blir det åtminstone ett skriftligt svar vid nästa kommunfullmäktige att läsa, om vi nu inte hinner prata om det!

"Delade affärer" fungerar inte så bra

Det var lite "delade meningar" om "delade affärer" fungerar bra för bostads- och fastighetsbolagen KFAB och KIAB. "Det går bra, efter lite inkörningsproblem", menade ordföranden Björn Lindeberg i debatten i kommunfullmäktige i Katrineholm, som svar på min interpellation.

Jag var inte lika övertygad och sa ungefär detta i debatten:

"Ordförande, fullmäktigeledamöter, åhörare!

Den här interpellationen hann vi inte ta upp i december för att avgöra om den fick ställas och för att ge en liten återblick om vad den handlar om, så är ämnet Shared business, eller delade affärer. Kommunfullmäktige fattade beslut om detta i juni 2011. Centerpartiet med flera partier här i salen trodde inte på idén och vi reserverade oss därför mot beslutet.

Nu är det 2013 och allt ska vara genomfört. I interpellationen vill jag veta vad som har skett, hur det har fungerat och om det har blivit några ekonomiska besparingar på grund av de delade affärerna för de kommunala bolagen KFAB och KIAB.

Jag vill också tacka Björn Lindeberg för svaret. Det är något knapphändigt, vilket skulle kunna vara förståeligt om samarbetet bara har pågått under två månader.

Men det stämmer inte. Enligt det protokoll från KFABs extra styrelsemöte 11 januari, som jag har begärt ut idag, så inleddes samarbetet 1 april, när det gällde kravhantering, från 1 juni när det gällde scanning av leverantörsfakturor och från 1 oktober allt det övriga som skulle ingå, vilket av protokollet, men inte av Björn Lindebergs svar är: ekonomiadministration, (leverantörsfakturor, budget, bokslut och koncernredovisning, hyresadministration, ekonomi/administration), löneadministration (löneadministration, löneutbetalningar, sjukanmälan samt rikskortet), inom tjänstekatalogen IT-verksamhet (användare, arbetsplats, skrivare, virtuell server/lagring/backup, fysisk server, applikationsdrift och övrigt.)

I svaret talas också om ”diverse uppstartsproblem”. Vad är det som har varit komplicerat? Det hade varit bra om detta hade ägnats några ord, inför andra samarbeten. Och varför dröjde ett fullständigt införande så länge? Var det något juridiskt som var oklart.

Den sista frågan får jag medge kanske är något felaktigt ställd. Den kanske skulle ställts om och i stället handlat om vad har samarbetet kostat bolagen?

Av samma protokoll framgår att bolagens auktoriserade revisor lämnat en mycket kritisk rapport om granskningen fram till och med 31 oktober 2012. Granskningen har gjorts för att se vad revisorerna bör titta närmare på vid den slutgiltiga revisionen.

Revisorerna konstaterar i rapporten: Jag citerar

”Vid den utförda granskningen har noterats att grundläggande interna kontroller som avstämningar och resultatuppföljningar inte har hunnits med sedan augusti.”

”Detta innebär att vi i vår revisionella bedömning i dagsläget inte kan förlita oss på kontroller som bolagen själva upprättat och att vi därmed måste utföra mer egen granskning”.

”När det gäller ekonomikontorets processer och arbetssätt är det vid nuvarande tidpunkt inte möjligt att göra en bedömning om det är en tillförlitlig process eftersom det inte har funnits någon fastställd process att granska.”
Denna rapport är daterad och underskriven 19 december 2012. Den säger också att för att styrelsen och företagsledningen ska kunna uppfylla sitt ansvar och revisorerna kunna göra sitt arbete, så måste man ha underlag.

Mellan raderna läser jag – ”det här kommer att kosta pengar”.

Svaret på min tredje fråga, om beslutet har inneburit några besparingar, kan möjligen vara det som Björn Lindeberg ger, men troligen inte. Revisorerna pekar i stället på att rutinerna är bristfälligt upprättade att det inte finns de underlag som krävs. Merarbete måste därför göras.

Det torde snarare vara så att det blivit mer kostsamt för KFAB och KIAB med den nya hanteringen.

Nej, jag tycker inte att svaret kastade så mycket ljus över frågan om det var någon vits för KFAB och KIAB att överlåta administration med mera till kommunen.

I mitt andra inlägg i debatten försäkrade jag att jag, som varit kritisk till förändringen, kommer att följa frågan noga.

Hur fungerar "delade affärer"?

Shared business - "delade affärer" - är något som Katrineholms kommun har beslutat införa för kommunkoncernen. Centerpartiet trodde inte på idén när beslutet fattades i kommunfullmäktige i juni ifjol och vi reserverade oss. (Jag var på Yttrandefrihetskommitté den kvällen.)

2013 ska det vara helt infört och jag har därför lämnat in en interpellation till bostadsbolagets och industrifastighetsbolagets ordförande Björn Lindeberg, där jag undrar om hur det har fungerat och vad han har för synpunkter på det hela.

Det ska bli intressant att få svar i januari 2013.

Åsa Romson missade nästan miljödebatten

Katrineholms-Kuriren tar i dag i sin ledare upp miljödebatten, som hettar till allt mer ju närmare dagen kommer, då politikerna tar över förhandlingarna i Durban i Sydafrika.

Ledarskribenten citerar bland annat Åsa Romson, Miljöpartiets ena språkrör.

Det är ju gott så att hon hinner uttala sig om de viktiga miljöfrågorna och om vikten av att nå framgång i Durban. Men att hon samtidigt närmast missar debatten med miljöminister Lena Ek (C) i riksdagen, gör inte insatsen helt trovärdig.

Nu hann Åsa Romson ta plats i riksdagen innan det var hennes tur att gå in i debatten om den egna interpellationen om mätmetoder för utsläpp. Miljöminister Lena Ek (C) hann dock läsa ganska mycket av svaret innan interpellanten angjorde plenisalen och Romsons fråga besvarades.

Även när det gällde interpellationen från Jens Holm (V) om den svenska hållningen i förhandlingarna i Durban, så nöjde sig Åsa Romson med att göra ett inlägg. När debatten sedan fortsatte, efter riksdagens frågestund med statsråden, då fanns hon inte kvar i salen, när det var henens tur på talarlistan.

Det är som sagt olika när det är intressant för Miljöpartiet att diskutera med miljöministrar.

Frågestopp?

Media - såväl lokaltidningen som lokal-TV - har tagit upp att Miljöpartiets Gudrun Lindvall hindrats från att ställa en fråga i kommunfullmäktige i Katrineholm.

Jag var inte med vid kommunfullmäktiges sammanträde i Julita i måndags, eftersom jag hade ett tvådagars sammanträde med Yttrandefrihetskommittén i Stockholm, så jag vet inte exakt hur orden föll sig.

Men det är inte första gången som en fråga eller interpellation har stoppats i fullmäktige i Katrineholm - det har drabbat frågeställare genom "förhandsprövning" samt vid prövning vid sammanträdet.

Det finns dock anledning att fundera vidare över hanteringen.

Nu med siffror?

I januari skrev jag tillsammans med Ewa Callhammar en interpellation om kommunens inköpsmönster. Igår togs den upp till debatt i kommunfullmäktige i Katrineholm.

Jag har i tidigare inlägg konstaterat att svaret var innehållslöst, när det inte fanns med något sifferunderlag som stöd för svaret till de frågor som vi ställde.

Synbarligen missnöjd över att vi inte talat om vårt missnöje med svaret tidigare, lovade kommunalrådet Göran Dahlström (S) att återkomma med ett nytt svar med siffrorna bakom sammanställningen.

Det tackar jag för. Jag vill kunna föra en saklig debatt baserad på ett korrekt underlag som man kan ta ställning till.

I en annan värld kallas detta källkritik.

Motionerar och frågar om bemötande

I flera inlägg här på min blogg har jag tagit upp vikten av ett respektfullt bemötande mellan politiker.

I måndags vid kommunfullmäktiges sammanträde ställdes frågan på sin spets, då den var för spetsig och inte fick framställas. I grunden kanske mest för att frågan hade karaktären av "har du slutat slå din fru", det vill säga en fråga som det varken går att svara ja eller nej på.

Men jag ger mig inte. I går lämnade jag in en motion och en interpellation om bemötande med krav på utbildning respektive en undran om vilken ställning det personalpolitiska programmet har i kommunen.

Interpellationen kan du läsa här och motionen där.

Fler frågor om frågor

Frågor kan fascinera, även om det egentligen är svaren som är viktiga. I går skrev jag i ett inlägg om hur frågor hanterats i kommunfullmäktige i Katrineholm under senaste tiden. Nivån har skärpts väsentligt, när det gäller formalia.

Så egentligen borde jag inte ha blivit förvånad, när jag i min kommunala e-postlåda hittar ett meddelande om i hur god tid som interpellationer måste lämnas in för att kunna få ett svar vid kommande kommunfullmäktige. Två veckor är framförhållningen.

Jag lämnade in interpellationen tre veckor före sammanträdet. Det var bara det att "formfelet" upptäcktes först en vecka före sammanträdet!

Men vad gör det? Frågan som interpellationen tar upp handlar om ett ärende som inleddes för tre år sedan och som inte har avgjorts än. Någon månad till är en bagatell i sammanhanget.