Avgång och tillträde som landstingsråd

Folkpartiets landstingsråd Thomas af Bjuhr har aviserat sin avgång. Det är kanske inte så konstigt. Det händer att personer får jobberbjudanden som de inte kan tacka nej till.

Thomas och jag var kolleger som politiska sekreterare i Landstinget Sörmland. Han är ambitiös och trevlig, men förstås bäst när man ingår i samma lag.

Det som gör mig förundrad nu, är att Folkpartiets val av ersättare inte är en fråga för övriga partier i landstingskoalitionen. af Bjuhrs post som sjukvårdslandstingsråd är en av de viktigaste för den politiska majoriteten. Den kan inte besättas hur som helst och kan knappast vara vikt för Folkpartiet som parti. Att nu ett före detta kommunalråd, Fredrik Lundgren, som inte tycks ha plats i landstingsfullmäktige, tillträder är något märkligt. Med samma logik borde posten ha kunnat tillfalla Ewa Callhammar från Katrineholm.

Förvånande svängning om skrytbygget

Läser med förvåning det lokala Folkpartiets annons i lokaltidningen Katrineholms-Kuriren. Annonsen pryds av partiets gruppledare och listetta Ewa Callhammar. Det är den sista punkten som förvånar. Nu tycker tydligen Folkpartiet att det är fel med bostadshus på torget i Katrineholm.

Ja, partiet har ju rätt i att det är fel, det har Centerpartiet tyckt hela tiden, att det är människorna och aktiviteterna som gör ett torg levande, inte husen. Det är underligt att omsvängningen kommer först när frågan börjar bubbla lokalt. För tidigare har Folkpartiets företrädare, med Ewa Callhammar i spetsen, varit för att anslå medel till den arkitekttävling som nu pågår och vars syfte är att rita ett landmärke.

Det är, som jag brukar säga, lite olika.

Annorlunda jämfört med Katrineholm

Riksdagsveckan i Stockholm inleds normalt (när det nu är normalt) med tisdagens utskottsmöten samt med riksdagsgrupper. Den här veckan startade jag redan på måndag genom att träffa mina gruppledarkolleger från Katrineholm, Ewa Callhammar och Joha Frondelius. Det var mycket trevligt att visa dem runt i det vackra riksdagshuset, där jag och Centerpartiet ingår i regeringsunderlaget, det vill säga tillhör dem som är med och styr Sverige.

Det är lite annorlunda jämfört med Katrineholm.

Lövåsgården blev fin

Om- och tillbyggnaden av Lövåsgården i Katrineholm har nått lite mer än halvtid. Resultatet av den första etappen av äldre- och demensboende är gott. Jag och mina gruppledarkolleger Ewa Callhammar (FP) och Joha Frondelius (KD) fick en ingående visning av lokala chefen Ann Marie Andersson.

Det var roligt att se de ljusa, fina lägenheterna och de rymliga gemensamma utrymmena. Dessutom kunde jag köpa en smaskig skiva tigerkaka till kaffet i caféterian.

Ett bygge utan inkörningsproblem finns inte. Larmen hade inte fungerat som det var tänkt och det var lite si och så med täckningen för den mobila tekniken. Det finns en del att tänka på när det är dags för om- och nybyggnad.

Lika värde och rättigheter

Katrineholms-Kuriren tar i dag upp på ledarplats och på nyhetssida oppositionsrådet Ewa Callhammars och kommunalrådet Göran Dahlströms senaste uttalande i invandrarfrågan. Callhammar bröt mot partiledningen i landstinget, när hon uttalade sig mot att papperslösa skulle få specialistsjukvård och Dahlström har sedan länge fört en kamp riktad mot somalier och de kostnader de för med sig när de kommer till Katrineholm. Nu tycker SD-politikern Kenneth Malm att detta är bra.

I denna politiska röra är det skönt att kunna slå fast att Centerpartiet står för alla människors lika värde och rättigheter. Om vi grupperar människor, så blir det problem. Om vi ser individerna finns det möjlighet att se lösningarna.

Om detta har jag skickat in ett debattinlägg till Katrineholms-Kuriren tillsammans med kommunkretsens ordförande Sten Holmgren.

Om talträngda och tysta

Katrineholms-Kuriren skriver i dag om talträngdhet och tystnad i kommunfullmäktige i Katrineholm. Ett smakprov från reportaget finns på hemsidan.

Tidningens reporter har matematiskt gått igenom sammanträdesprotokollen och sammanställt i hur många ärenden ledamöterna har yttrat sig. Man kan alltså yttra sig flera gånger under ett ärende, men ändå bara bli en "pinne" i statistiken.

Mest talträngda enligt sammanställningen är Göran Dahlström (S) och Gudrun Lindvall (MP). Dessutom finns det ledamöter som aldrig någonsin har gått upp i talarstolen.

Det är naturligt att det är kommunstyrelsens ordförande som toppar listan. Han går nästan upp i alla ärenden och yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag. Det är också Dahlström som svarar på flest frågor och interpellationer från ledamöterna. Därutöver är Gudrun Lindvall mycket flitig i talastolen.

Jag hamnar på en fjärdeplats i ärendetabellen med Ewa Callhammar på tredjeplatsen.

Inläggssiffrorna är dock lite missvisande för min del. Jag var ju tjänstledig från uppdraget som gruppledare för Centerpartiet under två månader för att i stället tjänstgöra som riksdagsledamot. Då var Sten Holmgren den som tog plats i talarstolen för Centerpartiets räkning.

Men det gläder mig att jag i statistiken kommer strax före Joha Frondelius (KD) och Lars Härnström (M) samt att samtliga i min partigrupp har varit uppe i något ärende någon gång under året som gått. De siffrorna är nog så talande...

Tjänstgörande kommunalråd

Ewa Callhammar (FP) tjänstgörande kommunalråd i Katrineholm.

Det är så unikt att Callhammar får gå in i tjänst, eftersom varken Göran Dahlström (S) eller Lars Härnström (M)kunde tjänstgöra, att det förtjänar att uppmärksammas med en bild och ett inlägg på min blogg.

Nu var det tyvärr mycket klämdagar, så några delegationsbeslut behövde inte fattas.

Nu med siffror?

I januari skrev jag tillsammans med Ewa Callhammar en interpellation om kommunens inköpsmönster. Igår togs den upp till debatt i kommunfullmäktige i Katrineholm.

Jag har i tidigare inlägg konstaterat att svaret var innehållslöst, när det inte fanns med något sifferunderlag som stöd för svaret till de frågor som vi ställde.

Synbarligen missnöjd över att vi inte talat om vårt missnöje med svaret tidigare, lovade kommunalrådet Göran Dahlström (S) att återkomma med ett nytt svar med siffrorna bakom sammanställningen.

Det tackar jag för. Jag vill kunna föra en saklig debatt baserad på ett korrekt underlag som man kan ta ställning till.

I en annan värld kallas detta källkritik.

Hur handlar kommunen?

Finns det ett mönster när kommunens förvaltningar handlar och att inköpen råkar öka i samband med att årsskiftet närmar sig?

Det undrar jag och Folkpartiets Ewa Callhammar i en gemensam interpellation till Göran Dahlström, socialdemokratiskt kommunalråd i Katrineholm.

Det ska bli intressant att få se vilket svar vi kan tänkas få, när kommunfullmäktige debatterar frågan vid mötet i mars.

Kryssen talar

Centerpartiets samtliga ledamöter i landstingsfullmäktige är personvalda, det vill säga de har samlat så många kryss att de har klarat grundnivån 100 röster samt fem procent av de totala kryssade valsedlarna för partiet. Två av kandidaterna, Pia Bernthling, Eskilstuna, och Erika Engdahl Wevel, Vrena, tar sig dessutom förbi förstanamnet.

De två övriga, Mattias Claesson, Björkvik, och Henrik Elmberg, Strängnäs, har också starkt krysstöd.

Det är positivt, tycker jag, att väljarna har låtit kryssen tala.

Kryssen talar även i valkretsen som omfattar Katrineholm och Vingåker. Där rusar Ewa Callhammar (FP)förbi tre kandidater till toppen och Miljöpartiets toppnamn, landstingsrådet Ylva Karlsson blir förbisprungen av en ny kandidat.

Kryssen talar alldeles tydligt om hur förtroendet från väljarna ser ut.

Passande prinsesspresent

Katrineholms kommun ska uppvakta prinsessan Victoria och hennes Daniel med anledning av brölloppet.

Frågan är vad kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström (S) ska ta med sig som present. Han skulle säkert vilja ge bort oppositionsrådet Ewa Callhammar (FP), för enklare uppdrag på Haga, exempelvis att samla fjärilar. Människohandel är dock icke tillåten, varför idén faller.

Mitt tips är att den passande prinsesspresenten blir en upplevelse. Han Som Bygger vill nog egentligen ge bort ett hus. Men mitt tips är att det blir en rundtur i Den Sköna Lustgården, inklusive övernattning. Någon kan säkert hålla med ärta, om det skulle behövas.