Om vännerna i magen

Det har sina fördelar att åka på uppdrag till andra kommuner i länet. Om man åker bil eller tåg (jag åker gärna tåg när det passar), så kan man lyssna på radio samtidigt. I dag fångades jag av Vetenskapsradion som berättade om den svenska forskning som pågår om bakterierna i magen. Eller kanske ännu mer rätt om bakterierna i tarmarna som jobbar för att bryta ner den mat som vi sätter i oss. Nu är de upptäckta vilka som gör vad och därmed kan man förfina mat och läkemedel. Fantastiskt!

På väg till mötet hörde jag om daggmaskarna som äter upp svamp som annars skulle orsaka stora skador på spannmålen. De skulle kunna göra samma jobb som annars måste göras med bekämpningsmedel, utöver att de gör jorden porös och fin. Tyvärr så gillar inte masken jordbrukets vanligaste brukningsmetoder som plöjning och harvning, så det är ändå en metod som kräver lite mer utveckling. Men tänk om vete eller motsvarande var flerårigt? Då skulle odlingen bli otroligt effektiv och maskarna kunde göra sitt jobb utan större störningar.

Odling kan växa utan byråkratisering

Det blev en ganska lång gårdagskväll med kommunfullmäktige i Katrineholm. Debatten var frisk, men inte särskilt hjärtlig.

Ett av ärendena handlade om stadsodling, om att kunna odla i stadsmiljöer.

Jag hävdade i debatten Centerpartiets linje, att vi är positiva till odling, men att detta inte behöver byråkratiseras fram, utan kan växa fram spontant.

Här följer mitt anförande:

"Jag är en stadsodlare. Vi odlar i bostadsrättsföreningen Sillen. Vi gör det alldeles frivilligt. Det är äpplen, plommon, vinbär, rabarber, smultron och klarbär. Samt massor med blommor. Det här har växt fram underifrån och det är en verklig hobbyodling, där mina fingrar inte är grönare än andras.

Det är viktigt att kunna odla intressen, men det behöver inte tvingas fram - det kan växa och spira utan att byråkratiseras. Bifall till kommunstyrelsens förslag."

Odling i städer

I dag skriver Dagens Nyheter i sin söndagsbilaga om att intresset växer för odling i stadsmiljön. Det handlar om att använda parker, kolonilotter, tak och balkonger för att odla till husbehov.

Det är en väldigt intressant utveckling. Jag kan själv sakna känslan av att få lov att sätta potatis. Kan man odla potatis, så kan man på något vis livnära sig, även om potatis anses smått förkastligt i dessa dieternas dagar.

Däremot har jag lite svårt att tänka mig att odla matnyttigheter på min balkong, som ligger så utsatt av trafiken. Det svarta sot som fastnar på ventilfiltren kommer någonstans ifrån och det känns inte som de allra bästa förutsättningarna för växtlighet som ska konsumeras.

Samtidigt så fungerar växter som goda luftrenare.

På rätta platser och med rätta växter är det ypperligt med odling.