Duschinslag i Radio Sörmland

Sveriges Radio har under veckan haft en rad inslag om att skolungdomar inte vill duscha efter idrottslektionerna. Jag skrev ett inlägg om det tidigare i veckan. I går gick jag i författning och skrev även en motion, #skoldusch, om att Katrineholms kommun ska planera de nya skolorna så att det blir tryggare att duscha, att duscharna ska göras tryggare vid ombyggnader och att det i väntan på detta kan sättas upp draperier eller skärmar för att få samma effekt.

Radio Sörmland uppmärksammade min och Centerpartiets motion med följande inslag.

Registrering är kränkande

Om bara några månader är det dags för Centerkvinnornas förbundsstämma. I år ordnas den i Umeå. I dag tog jag tåget till Stockholm för att tillsammans med förbundsstyrelsen i Centerkvinnorna sätta dagordningen fram till stämman.

Bland de givande punkterna på dagordningen fanns en som berörde Socialstyrelsen och aborter. En utredning har föreslagit att det ska bli tillåtet att föra register över aborter. Detta har tidigare ansetts integritetskränkande och har därmed inte varit tillåtet. Centerkvinnorna och de Socialdemokratiska kvinnorna tyckte i våra remissyttranden att det skulle förbli så. En kvinna som har valt att ta det steget, av olika skäl, ska inte behöva registreras. Kvinnan ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp.

Våra svar har tydligen provocerat Socialstyrelsen så till den grad att Socialstyrelsen önskat möta Centerkvinnornas förbundsledning, antagligen för att försöka tala oss till rätta.

Jag kan bara säga att det lär bli svårt, för att inte säga omöjligt. Det finns ingen anledning att införa registrering. Vill en myndighet arbeta för att minska antalet aborter, som ju i så fall måste vara anledningen till att de registreras överhuvudtaget, så är ett bättre sätt att öka informationen via Ungdomsmottagningarna.

Stor vinst om blodprov kan tas enklare

Hur många har inte egen erfarenhet av den ständiga blodprovstagningen som krävs för att ställa in medicineringen av den blodförtunnande medicinen Waran? Det kan handla om äldre anhöriga utan bil, som en eller flera gånger i veckan måste åka till vårdcentralen för att göra "ett stick gjort på ett kick" för att senare få svar på hur medicindosen ska vara.

Det är klart att det skulle vara en mycket stor förbättring om blodprovet kunde tas mer nära den berörde och sedan på något intelligent sätt analyseras och bedömas.

I går skrev Dagens Nyheter om möjligheterna att göra den här typen av blodprover på annat sätt.

I artikeln nämndes även möjligheterna att genom IT ställa diagnoser. Det här är en utveckling som har pågått länge. Redan centerledaren Lennart Daléus talade om denna utveckling, att använda informationsteknologin för att förkorta avståndet mellan patient och läkare/sjuksköterska.

Visst finns det svagheter med tekniken, exempelvis integritetskontrollen, men de bör kunna gå att bemästra för att nå vinsterna - att fler ska kunna leva ett självständigt och gott liv.

Revisorer behöver ha integritet

"Kommuner behöver revision", slår Inga-Britt Ahlenius fast i en kolumn i Dagens Nyheter. Ahlenius har gett revisionen ett ansikte kan man gott säga, hon har alltid varit orädd.

Men stämmer det i det här fallet vad hon skriver och tycker?

Ja, det finns onekligen en poäng i att revisionen måste vara fristående om den ska kunna göra en trovärdig insats.

Det har gjorts förändringar inom den kommunala revisionen. Exempelvis är revisionen kommunfullmäktiges redskap att granska den kommunala verksamheten.

Men egentligen handlar det förstås om vilka personer som utses till revisorer. De måste vara kunniga om ekonomi, verksamhet och politik. De måste kunna följa verksamheten och ha den integritet som krävs för att, vid behov, kunna kritisera även sina egna partibröder och systrar.

Uppfyller revisorerna dessa krav, så kan den kommunala revisionen fungera i sin nuvarande form.

Ahlenius menar dock att så inte är fallet i alla fall, utan att det bör utredas om man ska titta på ett antal revisionsverk vars uppgift är att granska kommuner.

Det finns säkert förbättringar som bör och ska göras, men i grunden handlar det om att hitta personer till platserna som har kunskap och integritet att kunna utföra sitt uppdrag. Detta är pudelns kärna.

Integritet och integration

Katrineholms kommun och polisen har slutit ett avtal om vad man ska samarbeta om. Vi beslutade om detta avtal vid kommunstyrelsens sammanträde i dag.

Avtalet innehåller mycket som är bra, men ett par saker som är konstiga. Den ena handlar om integration. När något ska omsättas i praktiken, så brukar det heta att det sker genom ett åtagande. Polisen och kommunen lovar i ett åtagande att svara för "information till invånare med utländsk bakgrund" respektive "information och utbildning till invånare med utländsk bakgrund".

Det är jättekonstigt att det bara är de med utländsk bakgrund som har detta behov för att integreras?

En annan konstig punkt handlar om informationssäkerhet. Men egentligen är syftet att minimera integritetskränkningar. Som jag ser det är det en ganska stor skillnad. Informationssäkerhet det är när informationen bär iväg på ett sätt som ingen tänkt. Integritetskränkningar, det är när information bär iväg på ett sätt som är tänkt, men där den som skickade ut det inte tänkte på vilka konsekvenser informationen kunde få för den enskilde. Om man menar det ena ska man inte skriva det andra.

Det kan nog bli svårt att jobba med detta viktiga mål, för det handlar om omdöme. Det är något som man har, eller inte har.

SMS är OK

Skönt. Socialstyrelsen har nu ombestämt sig och sagt att det är OK för sjukvården att påminna sina besökare om att de har en tid på gång via SMS.

Visst, vi ska vara rädda om människors integritet, men det finns större faror än att en person som frivilligt gått med på att få en påminnelse om ett besök till sin mobiltelefon skulle bli kränkt. Det torde dessutom av SMS:et inte framgå varför besöket görs, utan enbart att.

SMS är helt klart OK!

Integritet, IT och patientsäkerhet

Jag vet av egen erfarenhet, de få gånger jag behövt anlita sjukvården, att det är krångligt med journaler som inte pratar med varandra. När det vårdcentral som man tillhör har stängt och hänvisar till en annan, då kan ju jag som patient tycka att jag inte ska behöva krångla med min journal, utan att den ska gå att läsa hos den vårdinrättning som jag behöver besöka.

Det låter väldigt logiskt. Samtidigt måste systemen vara säkra. Jag måste kunna lita på att inte "vem som helst" läser min journal, utan att de som behöver titta i den har anledning att göra så.

Hanne Kjöller på Dagens Nyheter skriver mycket klokt om detta i en signerad ledare i dag. Det måste alltid göras en avvägning mellan den personliga integriteten och behovet av livsavgörande information via IT-system som talar med varandra. Det handlar både om patientsäkerhet och om att personalen måste gå att lita på, så att den inte utnyttjar den information som tekniken medger.

Min uppfattning är att fördelarna överväger nackdelarna med system som "pratar" med varandra. Men rutinerna måste vara solklara, för att skydda den personliga integriteten.

Dags för ny genteknikdebatt?

Dagens Nyheter skriver idag om biobanken Life Gene. Biobanken ska samla in svenskarnas gener genom blod- och urinprov. Deltagandet är frivilligt.

"När förslaget om FRA-lagen lades fram var många oroliga för att den skulle hota den personliga integriteten. Men våra gener är mycket mer integritetskänsliga. Ändå diskuterar ingen hur informationen om en halv miljon svenskas gener ska användas. Vill vi till exempel att våra gener ska användas i en studie på markörer som visar när vi ska dö? Och kan vi vara säkra på att informationen om generna inte hamnar i fel händer i framtiden?", säger professor Jan Wahlström, till DN.

Det tål onekligen att tänkas på. I ett gott syfte är gentekniken en hjälp att lösa olika sjukdomars gåta. I ett annat syfte kan vi få veta sådant som vi inte vill veta. Enbart vetskapen kan göra att livet förkortas.

Det är dags för en ny genteknikdebatt. Är nyttan värd farhågorna? Hur garanteras individens integritet? Kan exempelvis biobanken användas till att spåra brottslingar?

De som frivilligt låter sig registreras måste ha haft möjlighet att ta ställning till alla sidor av saken.

Lillebrorssamhället kan vara värre

Storebrorssamhället är inte alltid det som vi tror. Lillebrorssamhället kan faktiskt vara värre. (Hur har jag det nu med genusglasögonen, är de oputsade? Men man talar faktiskt aldrig om att Storasyster ser dig, det är alltid bröderna som är värst.)

Peter Wolodarski skriver i en ledarkrönika i Dagens Nyheter om Storebrors- och Lillebrorssamhället. Det handlar om myggor och elefanter, hur vi gärna låter oss uppröras över att vår integritet hotas av övervakning medan vi samtidigt blottlägger oss själva - frivilligt - och nästintill in på bara kroppen genom att lägga ut material på olika former av sociala media som Facebook.

Dubbelmoralen är tydlig. Samtidigt finns det ett tydligt personligt ansvar. Den som har fingrarna vid tangenterna måste ta ansvar för det som publiceras. Ingenting "försvinner" från internet, det finns där som ett elektroniskt avtryck. Det gäller att göra de rätta avtrycken och att ha omdöme nog att avgöra vad som bäst bör behållas för dig själv.

Yttrandefrihet kontra integritet

Arne Ruth och Percy Bratt har ett mycket intressant debattinlägg på DN Debatt i dag. Inlägget handlar om rågången mellan yttrandefriheten och integriteten genom internets möjligheter att skriva och påstå i stort sett vad som helst utan att det behöver vara sant.

Det här är en av frågorna som Yttrandefrihetskommittén, där jag är en av Centerpartiets två ledamöter, har att begrunda. Det handlar om att värna yttrandefriheten och samtidigt hitta ett sätt där den som publicerar sig - oavsett var och hur - kan ställas till ansvar för uppenbara oriktigheter och framförallt kränkningar av den personliga integriteten. Alltså något sorts ansvarig utgivarskap för en modern tid och för en modern teknik.