Otillgängligt för en del

I går var min motion om tillgängliga sammanträdesrum uppe för beslut i kommunfullmäktige i Katrineholm. Ungefär så här lät mitt inlägg i debatten:

"Ordförande, fullmäktigeledamöter, åhörare!

Den här motionen handlar om att Katrineholms kommun ska ha åtminstone ett sammanträdesrum som är anpassat för personer med funktionsvariationer.

Avsikten från mig och från Centerpartiet är ingen ska förhindras av ta ett förtroendeuppdrag och kunna fullfölja det även om personen har en funktionsnedsättning.

Motionen har beretts genom att en inventering har gjorts av de sammanträdesrum som används och det har också skett vissa förbättringar av tillgängligheten.

Men fortfarande är det egentligen bara här i Safiren som vi har ett sammanträdesrum som är någorlunda anpassat, det vill säga där alla yttranden och yrkanden sker från talarstolen eller från presidiet och på så sätt ger möjlighet för alla att uppfatta vad som sägs.
Jag anser att tillgänglighet handlar om att du ska kunna delta i ett sammanträde på samma villkor oavsett vem du är. Du ska kunna höra vad alla säger och då behöver det finnas mikrofoner som standard.

Jag är därmed inte nöjd med att motionen är besvarad, den borde ha varit bifallen.

Jag yrkar därmed att motionen ska bifallas."

Centerpartiet fick stöd av Vänsterpartiet för motionens krav, att det ska finnas åtminstone ett sammanträdesrum i kommunen med full tillgänglighet. Övriga ledamöter tyckte att det var bra som det är.

Tillgänglighet innebär att kunna delta

I början på året motionerade jag om att kommunen skulle se till att minst ett sammanträdesrum skulle vara tillgängligt för personer med olika funktionsvariationer.

På onsdag kommer motionen upp i kommunstyrelsen. Den föreslås bli besvarad, men jag är inte nöjd med det. För tillgänglighet innebär att kunna delta som vem som helst utan att funktionsnedsättningen blir till ett hinder. En del av de lokaler som omnämns som tillgängliga är det inte. För de har bara mikrofoner till den som talar och är föredragande. När besluten ska fattas eller när någon ledamot ska yttra sig, då sker det helt utan mikrofon och utan att hörslingan är inkopplad. Det är inte tillgänglighet.

Så det blir till att försöka göra mig hörd. Inte för min egen skull just nu, utan för att alla som är beroende av hörhjälpmedel ska orka vara förtroendevalda.

Guldklocka för många dagar, kvällar och nätter

Centerkvinnan Ewa Dahlgren hämtade igår sitt tack för 20 års arbete som förtroendevald i Katrineholms kommun. Det har blivit många timmar, dagar, kvällar och nätter som har gått åt till arbetet i demokratins tjänst.

Jag hade förmånen att vara på plats, när hon fick sin guldklocka av Petter Otterstedt, vid den högtidliga utdelningen på Kupolen i Katrineholm.

Ewa berättade om att kommunfullmäktige kunde innehålla en del nattmanglingar, eftersom man då inte hade infört stopptiden 23. Halv två, tror jag att hon sa, att ett budgetmöte hade slutat.

Imorgon är det budgetmöte i Katrineholm. Det startar 08.30 i Safiren.

Gärna medalj - men inte nu!

Katrineholms kommun har nu delat ut sina förtjänstmedaljer till två välmeriterade mottagare chefredaktören Krister Wistbacka och förra kommunalrådet Marita Bengtsson.

De är båda två väl värda sina medaljer. Men Marita Bengtsson borde ha fått vänta på medaljen, eftersom hon just har tillträtt som kommunal revisor i Katrineholms kommun.

En förtroendevald revisor måste ha integritet. Den är utsedd av kommunfullmäktige att för kommunfullmäktiges räkning granska kommunens verksamhet så att resurserna används rätt och inga oegentligheter förekommer. Då kan man inte ena dagen ta emot medalj, för att nästa dag vara kritisk. Det hänger inte ihop.

Det är inte Marita Bengtsson som ska lastas för fadäsen. Skulden faller helt på kommunledningen, som nominerat och utsett. Kommunledningen borde ha tänkt: "Gärna medalj - men inte nu!"

"Hemlig" förtroendevald öppnar sig

I dagens Katrineholms-Kuriren finns en intervju med den person som med för dagen skyddad identitet föreslås inväljas för Socialdemokraterna för ett uppdrag som ersättare i miljö- och hälsoskyddsnämden i Katrineholm.

Enligt artikeln ska personen i fråga fortsättningsvis leva öppet med sin identitet.

Jag tror fortfarande inte att valet kommer att göras vid måndagens kommunfullmäktige. Jag tror att turerna blir allt för svåra och marginalen för liten, alltså tidsrymden mellan "hemlig" och offentlig.

"Hemlig" förtroendevald

Kan man vara förtroendevald för ett parti och samtidigt ha skyddad identitet? Den frågan diskuteras bland partierna i Katrineholm.

Vi hade uppe frågan vid Centerpartiets gruppmöte ikväll och vårt svar är att det går sannolikt inte. Man måste välja. En förtroendevald är en offentlig person och kan inte vara "hemlig".

Om en person behöver ha sin identitet skyddad, på grund av tidigare engagemang i annat parti, då kan den inte ta något offentligt uppdrag.

Sista ordet är säkert inte sagt i denna fråga. I Centerpartigruppen beslutade vi oss för att koncentera oss till lagligheten i frågan, när och om den kommer upp vid nästa kommunfullmäktigesammanträde i Katrineholm.

Mitt tips är att Socialdemokraterna kommer att dra tillbaka nomineringen inför risken att bryta mot lagen.

Det finaste uppdraget

Allas vår sagotant Astrid Lindgren är oftast värd att citera. I Dagens Nyheters ledare idag beskrivs hur Emils mamma drömde om att Emil en gång skulle få det finaste uppdrag man kunde få, nämligen som kommunalnämndens ordförande i Lönneberga.

Ledarskribentens logiska slutsats är; ”vilken mor drömmer i dag om att hennes dotter eller son ska bli ordförande i kommunstyrelsen?”

Det är en mycket intressant tanke. Det är nog inte så många som ser sina barns framtidsbana utstakad på det viset. Möjligen kan det vara något enstaka kommunalråd som kan ha sådana tankar. Men knappast deras barn.

Tankarna far lätt vidare. Vem vill bli politiker? Vem vill vara med och ta ansvar, på kort eller lång sikt? Vilket rykte har en politiker?

Att vara förtroendevald borde stå högt i kurs, eftersom det är en förutsättning för vår demokrati, vårt styre av samhället, att det finns förtroendevalda.

Men fler vill bli stjärnor i Idol, än att ta ansvar för hur mormor eller farfar har det med hemtjänsten eller hur skolan fungerar. Ändå är ju utröstningen den samma. Fast i det senare fallet endast vart fjärde år.