Otillgängligt för en del

I går var min motion om tillgängliga sammanträdesrum uppe för beslut i kommunfullmäktige i Katrineholm. Ungefär så här lät mitt inlägg i debatten:

"Ordförande, fullmäktigeledamöter, åhörare!

Den här motionen handlar om att Katrineholms kommun ska ha åtminstone ett sammanträdesrum som är anpassat för personer med funktionsvariationer.

Avsikten från mig och från Centerpartiet är ingen ska förhindras av ta ett förtroendeuppdrag och kunna fullfölja det även om personen har en funktionsnedsättning.

Motionen har beretts genom att en inventering har gjorts av de sammanträdesrum som används och det har också skett vissa förbättringar av tillgängligheten.

Men fortfarande är det egentligen bara här i Safiren som vi har ett sammanträdesrum som är någorlunda anpassat, det vill säga där alla yttranden och yrkanden sker från talarstolen eller från presidiet och på så sätt ger möjlighet för alla att uppfatta vad som sägs.
Jag anser att tillgänglighet handlar om att du ska kunna delta i ett sammanträde på samma villkor oavsett vem du är. Du ska kunna höra vad alla säger och då behöver det finnas mikrofoner som standard.

Jag är därmed inte nöjd med att motionen är besvarad, den borde ha varit bifallen.

Jag yrkar därmed att motionen ska bifallas."

Centerpartiet fick stöd av Vänsterpartiet för motionens krav, att det ska finnas åtminstone ett sammanträdesrum i kommunen med full tillgänglighet. Övriga ledamöter tyckte att det var bra som det är.

Tillgängliga samamnträdesrum

Förra året motionerade jag om att Katrineholms kommun behöver ha åtminstone ett sammanträdesrum som är tillgängligt för personer med funktionsvariationer. Detta för att inte någon person ska vara hindrad att ta ett uppdrag.

Nu har motionen vandrat fram till kommunstyrelsen, efter att ha gjort en vända hos folkhälsoutskottet. Motionen föreslås nu vara besvarad.

Jag är inte nöjd med det. I kommunfullmäktige ska alla anföranden göras från talarstolen. Då kan sannolikt den som är hörselskadad följa sammanträdet via hörapparat i T-läge. Men när i kommunstyrelsen sammanträder i KTS-salen i Vita huset, då finns det inga mikrofoner som ledamöterna och ordföranden använder. Det innebär att det för en hörselskadad är möjligt att följa föredragningar, men inte vad övriga ledamöter frågar om eller yrkar. Det är inte fullt ut tillgängligt, tycker jag, så det finns skäl att yrka bifall till motionen. Ett fullt ut tillgängligt sammanträdesrum är inte att begära för mycket.

Tillgänglighet innebär att kunna delta

I början på året motionerade jag om att kommunen skulle se till att minst ett sammanträdesrum skulle vara tillgängligt för personer med olika funktionsvariationer.

På onsdag kommer motionen upp i kommunstyrelsen. Den föreslås bli besvarad, men jag är inte nöjd med det. För tillgänglighet innebär att kunna delta som vem som helst utan att funktionsnedsättningen blir till ett hinder. En del av de lokaler som omnämns som tillgängliga är det inte. För de har bara mikrofoner till den som talar och är föredragande. När besluten ska fattas eller när någon ledamot ska yttra sig, då sker det helt utan mikrofon och utan att hörslingan är inkopplad. Det är inte tillgänglighet.

Så det blir till att försöka göra mig hörd. Inte för min egen skull just nu, utan för att alla som är beroende av hörhjälpmedel ska orka vara förtroendevalda.

Tillgängliga sammanträdesrum

Katrineholms-Kuriren skriver idag om min och Centerpartiets motion om tillgängliga sammanträdesrum. Det är viktigt för demokratin att alla har möjligheter att delta i det demokratiska arbetet och inte hindras av en eventuell funktionsnedsättning. På Centerpartiets hemsida finns motionen i sin helhet.

Mycket kvar att göra

I går var mitt första möte med handikapprådet i Katrineholms kommun. Det var ett intressant, om än bitvis lite dystert, möte. Några av ledamöterna i rådet - inte de politiska ledamöterna, utan representanter för de organisationer som finns med i rådet - hade påbörjat en inventering av tillgängligheten i stadens centrum.

Det fanns tyvärr mycket stora brister i de lokaler som allmänheten ska ha tillträde till - affärer, serveringar och annan service. Då hade gruppen ändå inte ägnat sig åt belysningsfrågor i de besökta lokalerna.

Så det finns mycket kvar att göra. Ofta handlar det om brist på kunskap och ibland tyvärr också om att det trots kunskap blir fel. Så det finns mycket kvar att göra.

Även för en ny ledamot som log invärtes, när en ledamot tog upp de farliga trapporna som byggnadsnämnden godkände vid ombyggnaden av affärslokalerna i Kvarnen. Samma trappor som jag uppmärksammade i en interpellation för ett antal år sedan...

Tillgänglighet och otillgänglighet

Katrineholms-Kuriren tar i gårdagens tidning upp några av de problem som synskadade har att ta sig fram i Katrineholms centrum. Det handlar om konstverken som ska förhindra att bilar löper amok på gågatan och så är det trapporna utanför Hennes och Mauritz samt Lindex.

Vad var det jag sa, vill jag säga. Trapporna utanför modeaffärerna borde aldrig ha fått komma till. Jag har bloggat om det tidigare och ställde frågor till byggnadsnämndens ordförande Marie-Louise Karlsson om ombyggnaden som inte fick ställas...

För övrigt förstår jag fortfarande inte varför lösningen med ingång från gatan blev två trappor. Trappor är ju inte särskilt tillgängliga, även om man kan ta sig in i butikerna från "insidan". Att sedan utforma trapporna som man har gjort är, som en engelsklärare uttryckte det på sin tid, "huvudet under armen och utan arm".

Otillgängligt

Det är inte alltid lätt med tillgängligheten. Översnöad punktskrift fungerar lika bra som översnöade skyltar kan göra.

Tänk tillgänglighet

Jag skriver om tillgänglighet i dagens krönika i Katrineholms-Kuriren. Det går inte längre att bara tala om tillgänglighet, man måste göra samhället tillgängligt och tänka tillgänglighet, helt enkelt bygga rätt från början.

Tillgänglighet när då?

I veckan nyöppnade Lindex sin butik i Katrineholm och Hennes och Mauritz kom till stan. Båda självklart välkomna händelser i höstmörkret.

Men jag funderar ändå över hur hyresvärden har tänkt. Båda butikerna har numera entréer från Köpmangatan. Båda butikerna har fått stentrappor för den som vill försöka ta sig in från gatuplanet. Det är inte särskilt tillgängligt.

Helt otillgängliga är inte butikerna, för det går för hjulburna att gå in via gallerians ingång.

Frågan är mer, varför gör man inte rätt, när det är tillfälle? När blir samhället tillgängligt för alla?