En revisor brukar föra en ganska diskret tillvaro i föreningslivets bakgrund. För i de allra flesta fall gör ju den styrelse som medlemmarna valt revisorn att granska alldeles rätt.
Nu börjar det blåsa kring revisorer som vågar kliva fram ur bakgrunden och göra sitt jobb.
Först och främst - en vald revisor inom kommun- och landstingsvärlden jobbar på uppdrag av kommun- eller landstingsfullmäktige. Han eller hon får inte ha några andra uppdrag inom landstinget eller kommunen. Det ska vara oväldiga personer som utses, kunniga och starka och innehavare av ett stort mått av integritet.
Nu har landstingets revisorer lämnat sin rapport över fjolårets verksamhet. Ett "kapitel" ägnas åt arvodesaffären. Oavsett att revisorerna skiljer sig åt i sin uppfattning om vilken skada Landstinget Sörmland har lidit genom agerandet, så är de eniga om detta:
"Landstingsstyrelsens interna kontroll har under 2010 inte varit tillräcklig på grund av bristfälliga rutiner vid utbetalning av fasta arvoden:
Beslut har inte varit förenliga med fullmäktiges beslut och gällande arvodesregler.
Handläggningen har varit formellt fel.
Beslut har fattats på felaktiga grunder.
Dokumentation har delvis varit felaktig och bristfällig.
Hanteringen har saknat dokumenterade och beslutade riktlinjer."
Detta är alldeles tillräckligt allvarligt för att ge revisorerna rätt - landstingsstyrelsen har inte haft tillräckligt god uppsikt över den egna verksamheten. Det är en viktig del i arvodesaffären - rutinerna måste förhindra att något liknande kan ske i framtiden.
Det är så förtroendet för Landstinget Sörmland kan återskapas.
