All publicering kräver omdöme

Jag brukar säga att man inte kan lagstifta om omdöme. Omdöme är något som är personligt och som förstås just därför varierar. En person som har ett extra ansvar för att ha gott omdöme är tidningarnas ansvarige utgivare eller den som står som ansvarig för ett radio- eller TV-program. Detta ansvar regleras av grundlagarna, Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen.

I dag kan var och en vara sin egen publicist. Alla kan skriva på sociala medier och en hel del gör det också. Samtidigt så har kravet på att visa omdöme vid en publicering inte minskat.

Under nyhetshelgen gjorde Överförmyndaren i Katrineholm sådana uttalande på Facebook att hans förtroende raskt förbrukades och att han fann för gott att lämna sitt uppdrag. Vänsterpartiets gruppledare i landstinget Sörmland har också genom sina uttalanden på Facebook allvarligt försvårat möjligheten att bli omvald.

Båda har naturligtvis rätt att uttrycka sig på sociala medier, men de måste också ta ansvar, använda sitt omdöme vid publiceringen, vilket faktiskt innebär att de inte kan uttrycka sig omdömeslöst, om de inte vill riskera att äventyra andras förtroende.

Politiker är i förtroendebranschen och så ska det vara. Väljarna har rätt att veta vilket personval som de gör genom att sätta sitt kryss på valsedeln. Men det måste också vara så att partierna noga synar de kandidater som de ställer upp med i valet och som de föreslår till kommande poster.

För Katrineholms del talar det som har hänt för att det är hög tid att införa en Överförmyndarnämnd i stället för att politiskt utse en person som ska besitta nödvändigt omdöme. Det är också vad vi i Centerpartiet, tillsammans med övriga i oppositionen, länge har föreslagit.

All publicering kräver ansvar

Katrineholms-Kuriren med chefredaktör och ansvarig utgivare Elisabet Bäck i spetsen gör i dagens tidning ett tydligt ställningstagande för tryck- och yttrandefriheten och förutsättningarna för en demokrati; en fri och öppen debatt.

Det är alltid viktigt att stå upp för demokrati, när odemokratiska rörelser hotar den och när människor gömmer sig och inte vågar ta ansvar för sina uppfattningar.

Dubbelmoral är aldrig dubbelt så bra och all publicering, om så bara i ett kommentarsfält, kräver ansvar. Det är alltid bra att bli påmind om detta.

Näthat och nätkärlek

Jag har ibland här på min blogg tagit upp ansvaret för orden. Yttrandefrihet och tryckfrihet innebär en rätt att uttrycka sig fritt, men inte någon skyldighet att bli publicerad. Det är en väsentlig skillnad detta. Den som förfogar över ett media att uttrycka åsikter i tar ett ansvar för vad som sägs där. Det gör personen oavsett om det omfattas av lagarna som styr den särskilda yttrande- och tryckfriheten, YGL och TF, eller om det sker på en hemsida utan anmäld ansvarig utgivare.

Det finns alltså ingen rättighet att bli publicerad, det är värt att komma ihåg, när debattens vågor går höga. Och höga blir de, om vi inte tillsammans sätter gränser för vad som är okej. Obetänksamma ord kan såra oerhört enkelt, särskilt när de sätts på pränt och blir möjliga att upprepa gång efter annan.

Publicering kräver alltid omdöme. Näthatet, som det har kallats under den senaste veckan, har drivits fram av personer som inte har använt de omdöme som de borde besitta. Nätkärlek är motsatsen, att sprida goda tankar till andra och tala om hur värdefulla de är.

Läs gärna Katrineholms-Kurirens chefredaktör Elisabet Bäck som skriver om publicering och yttrandefrihet/tryckfrihet på dagens ledarsida.

Publicering kräver alltid omdöme

Ibland blir det så tydligt. Så tydligt att värderingar förskjuts med tiden. Vad får man göra och inte? Upphovsrätt eller fri tillgång till allt?

När "alla" kan publicera sig på nätet och bli sina egna utgivare, då ställer det krav på ansvar. Den som publicerar, skriver texter och lägger ut - som jag gör nu - och lägger in bilder måste ta ett personligt ansvar för vad den gör. Tekniskt sett kan jag göra allt som jag har kunskaper till, men tankemässigt måste jag se till att mina egna mentala spärrar fungerar. Jag får helt enkelt inte göra allt som jag har möjlighet att göra. Mitt omdöme måste hela tiden vara igång innan jag publicerar, för det finns på nätet, på en blogg som denna, ingen annan som tar ansvar.

Mina kunskaper och mina erfarenheter ligger till grund för mitt omdöme.

Vad som är rätt och fel flyttar sig. Dagens ungdomar, och nu generaliserar jag, det kan ju finnas undantag, tycker att informationen är fri och att upphovsrätten är mindre viktig.

Men lagarna gäller ändå tills dess att de är ändrade. Jag har rätt till mina texter och mina bilder. De får inte användas hur som helst utan mitt samtycke. Det är därför som vi har en lagstiftning om upphovsrätt.

Det är också därför som det uppstått en diskussion om fotografen som skickat faktura för bilder som lagts ut på nätet och som använts i ett annat syfte än vad som varit avsett.

Jag kan inte tycka annat än att fotografen har gjort rätt. Så fungerar lagstiftningen i dag och det är också grunden till att fotografer, journalister och författare kan leva på sina verk.

Att få en faktura kan tyckas vara en dyrköpt erfarenhet för att man saknat omdöme eller kunskap vid publicering på nätet. Icke desto mindre kräver publicering alltid omdöme och kunskaper.