Under några dagar har jag tänkt skriva om Piggelin. Men eftersom jag just inte har känt mig Piggelin, utan mer som en forskare, vars uppdrag är att undersöka hur mycket snuva som inryms i en normalstor damnäsa, så har det inte blivit av.
Men nu! Piggelin, det var en kampanj som genomfördes när jag gick på mellanstadiet. Det var på den tiden som man även tävlade i friidrott om Mjölkkannan (gissa vilken sponsor?). Piggelin handlade om att samla poäng. Man kunde springa, gå cykla, simma och kanske något till för att få ihop poäng. Vi gick på alla raster och även hemma. (Som du förstår så skedde detta på förra århundradet innan stegräknaren var påtänkt och då det hände att man hoppade hopprep och spelade fotboll på rasterna.)Poängen omräknades och gav knappar som man kunde bära med stolthet. Möjligen fanns det någon klasstävling också. Man fyllde i kort och någon signerade, tror jag i alla fall.
Med Piggelin blev vi förstås piggare och presterade bättre i skolan, utöver att vi grundlade vår goda fysik.
I veckan presenterade en forskare resultat från
Bunkeflo-projektet. Det är välkänt. Men för den som inte tycker att det är välkänt, så kan jag berätta att det handlar om en skånsk skola, där man vävt in idrott konsekvent i schemat och följt resultaten i de teoretiska ämnena. Nu kan man visa att eleverna inte bara har fått bättre kondition, de har också presterat bättre i de teoretiska ämnena.
Sådant hade vi förstås ingen aning om när vi samlade Piggelin-poäng.
