I en annan kvot

Dagens Nyheters skarpa reporter Ingrid Hedström konstaterar att de franska ministrarna bedöms efter olika kriterier. De kan ha betett sig lika illa, men bestraffas olika. Kvinnan, Michèle Alliot-Marie, som nyss var utrikesminister i Frankrike, hamnar i kvoten för ministerbestraffning och blir av med jobbet medan hennes kolleger, exempelvis hennes sambo Patrick Ollier får arbeta vidare som minister liksom premiärminister Francois Fillon.

Brottet som de alla har begått är att de tagit emot vissa gåvor i form av semesterresor till Tunisien respektive Egypten

Ännu mer pikant blir historien när reportern berättar att Alliot-Marie kommer att efterträdas av en minister som dömts för fiffel med offentliga medel. Denne efterträds i sin tur av en minister som tvingades avgå efter korruptionsmisstankar.

Det är lite olika, som jag brukar säga.

Det går dock inte att undgå misstanken om att det finns ett visst samband med vilket kön ministern har och hur den fortsatta hanteringen blir.

Men detta är Frankrike. Så skulle det naturligtvis inte ha gått till i Sverige...

Världen angår oss!

Rapporterna är många om oron i världen och kampen för demokrati. Tunisien står i fokus, där folkets vrede vänts mot de tidigare makthavarna. Likheten finns med det bubblande missnöjet som växte fram och resulterade i Berlinmurens fall och östblockets erodering. Men skillnaden är också stor. I Berlinmurens fall fanns Västtyskland berett att hjälpa till såväl ekonomiskt som organisatoriskt. I övriga "östblocket" fanns grannländer och EU beredda att göra ekonomiska insatser och skapa band även på det personliga planet.

Motsvarande behövs för Tunisien också. Det går inte att vända ett lands utveckling från en dag till en annan. Det finns allt för många exempel på hur svårt det är. Men det går! För världen angår oss. Demokrati är den bästa grunden att avhjälpa katastrofer.