På mellanstadiet tävlade vi i något som hette Piggelin. Vi gick varenda rast för att samla metrar till de efterlängtade märkena.
Nu pågår något liknande, fast för vuxna, i alla stegräknartävlingar. Jag har gått omkring med min stegmätare och glatt omgivningen med glada tillrop som: "nu får jag äta 17 kalorier". En del har nog funderat över vilka störningar som jag kan lida av, men det hela har bara varit ett sätt för mig att berätta om de fantastiska finesser som min stegräknare har.
I morgon börjar dock allvaret. Team Centerpartiet ska vandra mellan Stockholm och Göteborg. Det lär bli ansträngande. Särskilt som morgondagen avrundas med att jag ska gå på fullmäktige. Jag har redan förvarnat fullmäktiges ordförande om att jag måste gå upp i talastolen många gånger för att få så många steg som möjligt att tillgodoräkna. Helst borde jag förstås motionera också. Det lönar sig absolut bättre än frågor och interpellationer. I alla fall om man vill hålla sig Piggelin.
