Regioner behöver folkligt stöd

Katrineholms-Kurirens ledare handlar idag om regionbildningen och om hur Regionförbundets ordförande Viking Jonsson (S) agerar mot alla som har synpunkter på regionkartan.

Jag kan dela kritiken. Det finns all anledning att diskutera, ha synpunkter och lägga förslag till den kartritning som har skett. Framförallt handlar det om det folkliga stödet, om att låta människor och organisationer få tycka till om förslaget. För oss som bor i kanten av en region är det inte självklart vilken region som det är bäst att tillhöra.

Katrineholm har tydliga band med Östergötland, liksom det är viktigt att ha fungerande "transportband" mot Stockholm.

Men det viktiga med regionbildningen är att flytta statlig makt närmare de berörda. Om detta skriver Carola Gunnarsson och Annie Lööf i en gemensam artikel.

Regionindelning handlar om att flytta makt

Företrädare för Vård för pengarna skriver idag i Katrineholms-Kuriren om planerna på en ny regionindelning. Den indelning som förespråkas om en "hästsko" är fel, menar de. (Andra som talar om detta brukar kalla det för en banan, när Sörmland, Västmanland, Uppsala och ibland även Örebro omringar Stockholm.)

Vård för pengarna ser regionindelningen strikt ur ett sjukvårdsperspektiv. Det är förstås ett sätt att se det. Men det är lite enögt. Att bilda regioner handlar om att flytta makt. Statens styrning förs närmare invånarna genom att fler beslut kommer att fattas av ett regionalt, folkvalt parlament. De indirekta valen som sker genom dagens styrning av regionförbundet försvinner.

Visst är det så att det även fortsättningsvis kommer att handla mest om sjukvård i de nya regionerna som kommer. Det är inget konstigt i det, eftersom det är den största verksamheten. Men att tro att förnuftet försvinner i och med att länsgränserna ändras är naivt.

Kommuner i gränslandet mellan regioner kommer sannolikt att hålla omröstningar om vilken region de vill tillhöra. Hästskor och bananer kan komma att bli naggade i kanten.