Vågar LO och TCO tänka om?

Annika Elias och Thomas Eriksson från fackförbundet Ledarna skriver på DN Debatt i dag om hur Ledarnas löneförhandlingsmodell ser ut och att förbundet ökar i medlemstal till skillnad mot många andra fackförbund. Deras slutsats är klar: Medlemmarna gillar den individuella lönesättningen framför centrala förhandlingar, där kollektivet sätts främst.

Kanske beror individualismen på att Ledarnas medlemmar just är ledare, de är individer som har de jobb de har, därför att de har personliga egenskaper som gör dem lämpade för att vara kvar i just det arbete som de har.

Men tankarna tål mycket väl att tänkas för fackförbunden inom såväl LO som TCO. Hur vill dagens medlemmar se på fackets roll på arbetsmarknaden? Är det tvärsäkert att allt kan lösas genom centrala förhandlingar med centrala avtal som sedan tolkas på arbetsplatsen i nya förhandlingar?

Frågan är mest om LO och TCO vågar tänka om.

Konstig Kommunal koppling

Lyssnade i morse på P1 Morgon, vilket för det mesta brukar vara njutbart. Inför Kommunals kongress hade programmet bjudit in de två ordförandekandidaterna som stod på förslag att ersätta Ylva Thörn.

Båda var noga med att berätta hur länge de hade varit med i det Socialdemokratiska partiet och vilka uppdrag de hade där.

Jag hörde också vilka yrken de representerade. Men inget alls om vad de hade gjort inom Kommunal.

Jag tycker att det är en konstig Kommunal koppling att ordförandekandidaternas främsta meriter är deras uppdrag för (S).

Vet alla kommunalare om detta, att partiet är viktigare än facket? I så fall borde det väl räcka att vara med i det ena?